Profeten Hud (as)
För länge sedan, levde ett folk som hette Ad folket. De bodde i Ahqaf,
ett område mellan länderna Jemen och Oman. Folket Ad var långa och starka människor. De var duktiga och hårt arbetande.
De tyckte om att bygga stora hus och vackra byggnader och de planterade vackra trädgårdar och fruktträdgårdar.
På bergen hade de byggt höga torn. De var stolta över sina vackra byggnader och allt annat som de hade.
Trots att Allah (swt) hade gett dem alla dessa gåvor som deras starka kroppar, deras förmåga att bygga hus och
plantera vackra trädgårdar och de rikedomar som fanns överallt omkring dem, trots allt det som de hade förstod folket Ad inte att
allt detta var gåvor från Allah (swt).
Ad folket trodde inte på Allah. De dyrkade avgudar. Det var statyer som de
själva hade gjort av sten. När något bra hände dem tackade de sina avgudar och när de hade problem, brukade de be till dessa
avgudar för att få hjälp.
Ad var onda och hade ingen moral. De var arroganta, det vill säga de tyckte att de var bäst,
finast och starkast av alla andra folk.
De såg ner på andra och tyckte att inget annat folk kunde göra något mot dem, skada dem eller göra dem illa.
Allah (swt) valde en man bland Ad och gjorde honom till sin profet. Denne man hette Hud (as).
Profeten Hud (as) försökte lära folket Ad att det bara finns en enda Gud, som är Allah (swt). Och att allt det som de har
och all den mat, den hälsa och det goda livet som de har- är från Allah. Men ville de inte tro på. De trodde felaktigt att det
var deras avgudar som hade gett dem allt.
Hud (as) sade till sitt folk:
”Allah (swt) har sänt mig till er. Allah har skapat er och har lärt er allt det som ni kan göra. Han har också gett er barn och
många djur".
"Därför bör ni sluta dyrka era falska gudar. Dyrka endast Allah (swt) och lyd hans befallningar.”
”Gör goda saker och begå inte fel och onda saker. Lyssna på vad jag säger, för om ni inte lyssnar och gör som jag säger till er,
är jag rädd att Allah (swt) skall straffa er.”
Men Ad folket hånade profeten Hud (as), de sade att han var dum och löjlig.
De sade till honom:
”Vi kommer inte att lyssna på dig. Vi lämnar inte våra gudar bara för att du säger det.”
”Vem är du, förresten? Du är bara en lögnare” sade de.
”Om du talar sanning och inte ljuger så bevisa det för oss. Be Allah att skicka Hans straff till oss.”
Profeten Hud (as) blev mycket ledsen när han hörde detta.
”Jag är inte en lögnare, jag är Allahs profet", sade han till dem.
"Tror ni att de hus som ni har byggt kommer alltid att finnas kvar? Kom ihåg att det är Allah (swt) som har gett er allt det
som ni har. Han är min Herre och er Herre och endast Honom kan jag lita på.
"Jag har redan varnat er tidigare:
"Om ni inte lyder Allah, kommer han välja några andra människor att
ta er plats. Allah vet och hör allt."
Men trots Huds varningar fortsatte de dyrka sina falska (oriktiga) gudar.
Hud (as) blev mycket besviken, men han var en mycket tålmodig och snäll man.
Han bad dem om och om igen att de ska sluta dyrka sina avgudar.
Han bad dem att lyda Allah (swt) och göra som Han säger.
Men Trots allt detta fortsatte de att inte bry sig om det som han sade till dem.
De sa till honom:
"Du är galen! Du berättar bara gamla sagor!"
Det var bara några som lyssnade på honom och blev troende. Men Profeten Hud (as) visste att Allahs (swt) straff skulle komma till
hans folk.
Efter det slutade det regna under tre år. Det blev en lång och svår torka. De hade inte tillräckligt med vatten
till sina trädgårdar och sina djur. Men människorna ville fortfarande inte tro på Hud och hans budskap.
Under denna tid sa profeten Hud (as) till folk att de ska sluta med sina onda handlingar och be Allah om förlåtelse
innan det var för sent. Men de var som blinda och ville inte tro på sanningen. De fortsatte att dyrka sina avgudar och de bad
till dem för regn.
Slutligen gav profeten Hud upp och sa, "Ni kan göra vad ni vill. Jag litar bara på Allah som är min beskyddare."
Äntligen kom Allahs straff
Kort efteråt kom ett stort mörkt moln på himlen. När de otroende människorna såg molnet i
himlen, trodde de att det äntligen skulle regna. Men de hade fel och istället för regn kom en starka och kalla vindar .
Det blåste så häftigt, att människor sprang in i sina stora hus och vackra slott för att gömma sig.
Men ingenting kunde rädda dem från Allahs straff.
Profeten Hud (as) hade innan dess samlat sina anhängare, de som var troende alltså och lämnat Ad tillsammans med dem till
en säker plats.
Den våldsamma stormen rasade i åtta dagar och sju nätter.
När stormen var över hade alla i Ad dött. De enda som räddades var profeten Hud (as) och de som var med honom.
Allah (swt) säger om Ad i Koranen, i surat Al-Fajr, verserna 6-8:
"HAR DU inte sett hur din Herre gick till väga mot [stammen] Ad?"
"Och mot Iram, [de tusen] pelarnas [stad]",
"vars like aldrig har återskapats på jorden".
|
(*) as är en förkortning för: "Alaihis salam". Det är en mening som används varje gång vi säger, skriver eller hör namnet på en av de andra profeterna.
För profeten Muhammed säger vi (saws).
|
